att skriva eller inte skriva

Har många tankar kring att ens fortsätta dokumentera vår resa här, vill kunna skriva av mig, samtidigt trampar jag någon på tårna hela tiden. Vi har har liksom lyckats och ska väl egentligen inte stoltsera med vår lycka här bland alla som kämpar. Trots att det tog 3 försök för oss innan vi fick lillhjärtat så behövde vi "bara" betala ett försök denna gång nu med lillebror i magen. Vi lyckades liksom på en gång, helt ofattbart tycker vi. Jävligt orättvist tycker säkert andra.

Jag kan inte göra mig till och låtsas annat än att vi är så otroligt lyckliga och glada över att vi äntligen ska få ett syskon till henne, min dröm om flera barn att älska ska faktiskt slå in.
Men det betyder inte att jag inte har tankarna hos alla som ännu kämpar, jag har flera nära, andra länger bort som jag återkommer till i mina tankar och böner.

Däremot ger det mig just nu inte någon lycka att uppdatera, jag känner mig mest dum och elak som ska stoltsera med min lycka i min ensamhet, för vem vill läsa om lyckan som kom så snart?

Kram på er

En lillebror!

Ja det stämmer faktiskt:)

Jag kom in till UL ensam igår då mannen var på väg hem från arbetsresa och såklart försenad, jag hotade med att kolla könet själv och inte berätta för honom före sommaren om han inte kom innan vår tid var ute:) 

Barnmorskan började att kika runt tillsammans med mig så allt stämde, det tog ca 20 senunder innan jag såg nåt mystiskt på skärmen, men tänkte att det BEHÖVER inte vara en kille, det är helt säkert en tjej som jag redan ställt in mig på , dock tar det bara 20 sekunder till innan hon kikar under ifrån och jag ser tydligt en stor pung😂 jag fnissade lite tyst för mig själv när jag insåg faktum :)

När mannen klev in en kvart senare behövde han ca fem sekunder innan han utbrast ett yyyyahoo jag sa ju det :)

Lillebror är nu ett faktum som är beräknad till den 7 juli, 2 dagar efter storasyster :) vi är chockade men glad över att det är en frisk parvel där inne!!!!!

Kramar

Snart v.20 och halvvägs

Vågar inte andas när jag tänker på ultraljudet på onsdag...! Vill bara att det ska finnas en frisk liten parvel där inne!!!

Samtidigt går mina tankar till alla fina vänner som i detta nu brottas mot alla odds, kämpar och fäller tårar i väntan på det första barnet eller likväl syskonet...

Jag önskar jag kunde skicka lite mer ork och pepp tills den dagen ni har barnen i era armar. Det orättvisa i denna cirkus är ibland allt för påträngande och jag kan bara vara evinnerligt tacksam för att ett syskon faktiskt är på väg..

Dagisstart och ond svanskota

Imorn är det tillslut dags, dagen som jag bävat för så länge... Hon börjar med inskolningen på dagis.....!

Det är med skräckblandad förväntan jag kommer att följa henne in genom grindarna, där hon nu kommer att spendera mer av sin vakna tid än tillsammans med mig.

Ändå vet jag att hon behöver det, hon är ju en aktiv liten tjej med massor av humör och egen vilja som bara vill testas och utforska. Hon vill inte vara hemma lä fre, hon behöver något annat. Jag bara önskar att jag kunde stoppa tiden ett tag.

Vill bara sitta med hennes goda små armar kring min hals och sjunga sånger, det ska vi passa på att göra när vi kommer hem från fsk:)

Magen växer sakta men säkert, har inte berättat på jobbet men några har kommit på det ändå, håller det inte speciellt hemligt denna gång .däremot har jag hemskt ont i svanskotan och funderar om det kan påverka! Hoppas det inte är fogarna ännu... Ska ringa barnmorskan imorgon :

Igår em blev jag faster för första ggn till en lite kille! Sjukt stolt och längtar som en tok efter lillklimpen:)

Kramar 

V.12

Och redan denna mage.... Hjälp hur ska detta gå?!:)

Det kanske är tydligt att man blir större tidigare 2:a graviditeten:)

Tur att det är jullov imorgon så jag inte slipper mygla för kollegorna ! 

 

Men jag njuter och kan ff knappt förstå att detta är sant. Kan det gå bra?!?

Kramar

Och hjärtat slog....

På den lilla minifisen fast vi båda ett ögonblick trodde att TF inte såg nåt alls... Bara mummel och frenetiskt rörande av UL Staven där nere , men tillslut så jag gulsesäcken först följt av en liten figur med huvudform och antydan till små fötter. Känslan är magisk, det där är vårt barn som håller på att utvecklas typ i ljusets hastighet varje dag nu de närmsta månaderna ....

Jag ber och önskar att allt ska gå bra, och är rätt säker på att det kommer att utvecklas till en liten tjej under kommande vecka;)

Kram kram 

Håller ff andan...

Därför skriver jag heller inget...

Går in i v.8 (7+0) på torsdag och nästa vecka är det tidigt ultraljud...

Känner bara ren och skär ångest inför det besöket, önskar inget hellre än att se ett hjärta slå...

Samtidigt ser jag nu de som slits i sorg och förtvivlan Matilda, jag lider så fruktansvärt med dig..... Och andra som jag hoppas för så hjärtat nästan inte orkar känna något. 

Vilken sjuk karusell det är i de ofrivilligt barnlösas land.....

Kram på er