Snart v.20 och halvvägs

Vågar inte andas när jag tänker på ultraljudet på onsdag...! Vill bara att det ska finnas en frisk liten parvel där inne!!!

Samtidigt går mina tankar till alla fina vänner som i detta nu brottas mot alla odds, kämpar och fäller tårar i väntan på det första barnet eller likväl syskonet...

Jag önskar jag kunde skicka lite mer ork och pepp tills den dagen ni har barnen i era armar. Det orättvisa i denna cirkus är ibland allt för påträngande och jag kan bara vara evinnerligt tacksam för att ett syskon faktiskt är på väg..