Ja men hej igen...
Jag vet egentligen inte om det är dags att återuppta bloggen, men de tär i alla fall dags att återuppta IVF:en. Trots att många i vår närhet säkerligen tycker att vi är knäppa om vi skulle berätta.
För denna gång gör vi inte det, endast chefen och våra föräldrar som vet. Vi orkar inte ta några diskussioner kring varför vi har så bråttom eller hur det går med eventuella sprutor och äggplock.
Denna gång är det bara vi.
Jag älskling och finaste solglimten. Jo hon är ju liksom med på tåget hon med även om hon inte finns med i behandlingarna=) Den delen av våra liv som gör livet värt att leva. Vår älskade lillefis som vi inget annat vill än skaffa ett syskon till.
Och även om det hela är stort och ofattbart har jag aldrig varit så inställd att det inte kommer att gå.
Jag har på något sätt räknat med minst 3 försök då det tog 3 sist, alltså att det inte kommer att gå lättare denna gång. Snarare sämre. Som TF sa när vi var där för uppföljning i augusti, du är ju två år äldre nu och även om du inte är i någon hög ålder så är det ju en del procents mindre chans.
mmm.... just det.
Gode Gud låt det fungera en gång till.
Så nu kära ni, vet jag inte hur jag ska göra med bloggen, det krävs en funderare.
Sprutdag 4 med menopur.
Hejja mig.