v.30

Då har påsklovet rusat förbi som tyvärr blev en vecka med magsjuka, dunderförkylning och tragiskt dödsfall i släkten som vi försökt att hantera. För oss runt i kring blir det bara att försöka hjälpa till med praktiska småsaker samt att finnas till, det är frustrerande att inte kunna göra mer men sånt är livet.

Det känns verkligen som att man tar var dag som kommer och försöker att visa de man har närmast hur mycket de betyder.

Idag går vi in i vecka 30 det är lite magiskt för mig, vet inte varför men har ända sen i början tänkt att o vecka 30 kan jag äntligen bara börja toklängta efter glimten utan att oroa mig allt för mycket.
Det stämmer ganska bra, jag längtar så otroligt mycket och känslan av att det kan vara 10 veckor eller mindre känns helt osannolik.

Vi har det mesta i stort, mest småsaker som kläder, flaskor och annat småjocks som blir strax innan det är dags. Rummet har vi inte börjat med men tapet och färg har vi beställt så vi iaf kan börja fixa lite så småningom. Men jag vill inte riktigt börja än.

Glimten sparkar och har sig, det är fantastiskt att se hennes rörelser utanpå magen och jag slutar aldrig faschineras av känslan=)

Hejjar på Evelina som nyligen blivit ruvare igen, kommer denna vecka även hålla sjukt många tummar för en annan fining som ska iväg till Falun i veckan och förhoppningsvis få tillbaka ett guldembryo i slutet av veckan! Spännande tider ska det bli har jag bestämt..!

Nu ska jag se lite solsidan innan jag kryper till sängs, imorn blir det en tidig morgon.

Kramar

När allt plöstligt stannar upp

Fastän världen runt i kring fortsätter att snurra, alltför väl vet vi ivf:are hur det kan te sig, men aldrig kan jag förlika mig med känslan av att någon inte längre finns i mitt liv.

Imorse ringde min pappa (redan kvart över sju) så jag visste att något hade hänt, först trodde jag att det var min farmor som är 87 år, men det visade sig vara mycket värre.
Min ingifta faster och mina tre kusiners mamma dog inatt av en hjärtinfarkt på väg till Umeå för att få göra en ballongsprängning. Tydligen hade hon trängningar på hjärtat (något som kvinnor ofta kan gå med länge utan att det upptäcks) och när de undersökt henne flera timmar och hittat förträngningar ville de få upp henne till Umeå då sprängningar inte görs i Sundsvall på helgerna. Det visade sig vara försent då hjärtinfarkten kom redan i ambulansen och de kunde inte rädda henne.

Kvar står nu en man utan sin älskade fru, tre barn utan sin mamma och en mor utan sin enda dotter samt (snart) 2 barnbarn utan sin mormor, den ena ligger i magen och skulle fått möta sin mormor om ca 8 veckor.

Och alla är i fullständig chock över att livet är så förbannat orättvist och orealistiskt. Det var verkligen inte hennes tur än, inte på långa vägar.

All min energi har gått åt till att tänka på mina älskade släktingar och kan inte låta bli att fundera över hur vi kan drabbas på olika sätt på olika håll.

Vi har ingen aning, det enda vi kan göra är att rå om de vi har närmast och verkligen leva varje dag fullt ut.

Jag har klappat extra mycket på magen idag och berättat hur mycket jag älskar henne redan.
Varje sekund tillsammans känns viktig.

Kram på er

Påskladdar

Imorgon startar påsken enligt min mening, på skärtorsdag när kidsen går halvdag och vi bara gör massa roliga saker på förmiddagen. I år blir det en påskäggsjakt med frågesport om kristendomens syn på påsken.
Det är mycket tillverkande och pyssel inför dessa dagar men något jag tycker är rätt lugnande och skönt så jag gör det gärna=)

I går kväll var vi bjudna på middag hos ett par grannar som bor en bit från oss i vårt område men som vi känner att klickar bra med och som vi ännu inte hunnit umgås med. De har en treårig son och bara fem minuter in i konversationen på plats hos dem får vi veta att de har gjort 5 provrörsförsök och sedan lyckats helt plötsligt på egen hand, något vi absolut inte visste om och det blev genast en till gemensam sak att prata om. Vi kunde berätta om våra försök och hur livet tar vändningar åt olika håll. Väldigt trevlig kväll mao!

I helgen åker vi till svärföräldrarna och träffar mannens syskon med familjer, jag brukar klara två nätter där innan jag vill hem till vårt eget och så blir det även denna gång. Vi åker hem söndag.

Övrigt halvvägs in i vecka 28, (27+3) och mår prima bortsett från ont i ryggen och svanskotan från och till.
Glimten har hyffsat sovmönster är ofta igång kväll och morgon efter att jag duschat och lagt mig en liten stund igen. Påsklovsprojektet blir att börja tömma det som snart ska bli barnrum, samt måla och tapetsera, någon som har ett bra tips på målarfärg som kan användas som gravid?


Har många funderingar nu sen jag följt flera av er och ser några som lyckats och fått +, andra som kämpar vidare och försöker hålla näsan ovanför ytan i minusets vidriga efterdyningar. Jag tänker på er ofta och vet många gånger inte vad jag ska skriva, jag avskydde själv ibland efter misslyckande att alla skulle vara så positiva (ofta de som redan var gravida), men samtidigt så har jag oavsett medgång eller motgång försökt att tänka positivt och framåt istället för att se bakåt. Det svåra är bara när det inte är jag själv som mår dåligt utan någon annan.Då faller den planen eftersom vi alla är så olika.

Så om jag inte skriver och kommenterar hos er alla, ni finns fortfarande i mina tankar, jag vill bara inte skriva något som  gör saker värre.

Jag hoppas iallafall att ni får en fin påsk och att ni passar på att tanka energi och kärlek från era närmaste<3


Puss & kram!