Jo så här tänker jag...

Har insett ju längre jag kommer i graviditeten och ju närmare BF det blir att jag inte ska blogga så mycket här längre, denna bloggen är för mig, och kommer alltid att vara en ren längtansblogg, och en blogg som handlar om vår ofrivilliga barnlöshet. Jag kan inte riktigt titulera mig ofrivilligt barnlös längre känns det som, även som solglimten ännu finns i magen. Men varje dag som hon sparkar och lever om inser jag att varje minut för henne närmare oss och in i vårt hem.

Jag längtar något otroligt och kan på ett sätt inte förstå att vi när som helst kan ha vår lilla solglimt här hos oss, det kommer säkerligen att bli en fortsättning på bloggen, men tillbaka till en annan adress som jag hade innan IVF-karusellen drog igång.

Vi vet redan nu att vi kommer att vilja ha ett syskon, men den processen tror jag inte att jag kommer behöva skriva av mig om på samma sätt, alla mina närmaste vet ju vad vi gått igenom, även de flesta som frågar mig frågor om hur och om denna graviditet var planerad osv berättar vi för.

Jag känner att det är viktigt att vi delar med oss om vad vi vet och varit med om, men är inte förtjust i att bli sedd som vare sig offer eller"mer speciell" och modig än andra. Alla har vi våra sorger och trauman vi ska gå igenom i livet, det är bara att omfamna det som drabbar oss och försöka ta oss ut på andra sidan, förhoppningsvis med fina människor runt i kring oss som stöttar.

Idag är det iallafall 25 dagar kvar till BF som jag hoppas blir tidigare och jag skrattade häromdagen åt EVL:s inlägg om krämpor som är precis som mina, blåmärkesont i underlivet, kraftiga hugg nedåt när jag går några steg i för rask takt, samt ett bäcken som känns lite FÖR rörligt när det låter ett "klonk" så fort jag vänder mig i sängen.

Besiktade mig hos BM idag och hjärtljud hördes lugnt och metodiskt, hon hade nog en skön vilostund där inne, jag ligger inom kurvan och har hitills gått upp 14(!) kilo, + de härliga 3 jag hade med mig pga hormonbehandlingen. Så härliga 17 kilo ska jag tappa lätt som en plätt det kommande året=)

Får se hur allt går med det=)

Nu är det dags för housewifes!

Kramar