Idag ringde jag min vän som bara är en dag före mig i beräknad nedkomst=) Det är en fantastisk person som alltid har något att ge oavsett hur tillvaron ser ut. För mig betyder hon mycket speciellt nu när ångest och oro duggar tätt från dag till dag. Efter att ha pratat om ditten och datten kunde jag lägga på mycket lugnare till mods än innan. Det känns oerhört skönt.
Jag har nu nojjat i två dagar om att jag inte känner fosterrörelser, trots att jag VET att jag absolut inte måste känna något än på insidan och framför allt inte utanpå. Min man kommer att få vänta åtskilliga veckor än och jag säkert nån vecka till innan jag med säkerhet kan känna sparkar som är mer tydliga en en fjärt på insidan. För nu vet man liksom inte, vad som är vad.
Så nu ska jag försöka att slappna av och vara glad för glimten, bestämma att den lille lever där inne och mår bra, inget annat är ett alternativ.
Denna arbetsvecka får gärna gå rätt fort, jag har en ganska avslappnad attityd till jobbet, jag försöker att inte hetsa upp mig över saker som jag inte kan påverka. Ingen tackar mig för all övertid jag gör och det är bara ett jobb även om det ibland följer med hem lite för ofta.
Min man är hemma efter fyra dagar borta så ikväll blir det mysigt att krypa ner tillsammans under täcket!
V.18 nu (17+5)
Puss!
Tack för peppet :)
SvaraRaderaKram!
Jag kände inte så tydliga rörelser före RUL och kände absolut inget utanpå magen. Nu kan jag känna väldigt tydligt utanpå ibland men mannen har FORTFARANDE lyckats missa varje gång hon bufflar där inne ;)
SvaraRaderaKramar!!
Jag började inte känna "ordentligt" förrän i vecka 20. Men det kan även då gå några dagar mellan varje gång man känner något. Min bm sa att det inte var förrän vecka 26 som man skulle känna varje dag. Vilken otroligt peppande kommentar jag ger ig - not. Men det jag ville med detta var att säga att det är helt normalt att inte känna så ofta!
SvaraRaderaKram på dig!
Snart snusar du din bebis!
Om moderkakan ligger i framvägg kan det vara svårt att känna fosterrörelse.
SvaraRadera