Jag vet inte riktigt vad det är med mig och sommaren...
Jag älskar sommaren och allt som hör där till, men att ha huvudet fullt med IVF-tankar blir extra svårt då allt är så långt bort. Det känns nästan som man är med i ett omöjligt tävlingslopp där allt handlar om vem som får tider först i höst på alla kliniker och hur man lyckas välja en som tillslut kan hjälpa en med sina drömmars barn. Det är helt sjukt att tankarna ens går åt det hållet men man blir lite lätt hjärntvättad på sommaren.
Mannen kämpar på med sina vitaminer och jag försöker att håla huvudet ovanför vattenytan på mer än ett sätt. En del av mitt kontroll-jag måste ju få fungera så jag har mailat både Linnékliniken och Falun igen för en mer utförlig dokumentation av oss som par och hoppas sen att de svarar igen i augusti så vi kan bestämma vart vi ska köra.
Mina värsta tankar går till vår situation som barnlösa och mannens dilemma, om det varit jag som var problemet så hade jag fått ett ton med mediciner och olika behandlingsmetoder. Nu när det är spermierna som är pruppiga så kan inget göras, INGET.
Det ordet hatar jag.... Jag vill bara slå nåt hårt på dem som inte förstår min frustration.
Ändå vet jag att man förstår inte det man själv inte är drabbad av, så enkelt är det.
Jag kan inte heller sätta mig in i min mans situation, även om jag kan ana.
Jag önskar jag kunde förstå mer så jag kunde stötta, peppa och elda på.
Är iallafall stolt över att Han läst om Linnéklinikens metoder och resultat och föreslog att vi skulle ta kontakt med dem, även om de kanske inte är rätta alternativet för oss. Vi får se.
Imorn och fredag kommer att vara fullspäckade med jobb (min sista vecka) och packning inför Turkiet på lördag. För är det något jag behöver nu är det ett andningshål långt bort från smöriga facebook-uppdateringar och mamma+barnträffar på badplatserna.
Jag låter riktigt bitter känner jag, det är jag inte. bara lite övertrött och uppgiven.
Som ni alla vet går det över, förmodligen redan tills imorgon så jag avslutar med ett gladare
puss och kram och ha en fin torsdag!
/fröken
Åh man måste få lov att vara lite bitter ibland! :) Även om man inte är det i vanliga fall... Retar gallfeber gör det när läkarna vägrar forska i den manliga infertiliteten. Tror att det finns ganska så enkla lösningar egentligen MEN kvinnan är lite lägre rankad och kan utsättas för mer skit. Läst någonstans om men man som fick hormoner för att få rätt på sina simmare, i USA så klart. Kram
SvaraRaderaInte underligt att det kommer dystra tankar, men däremot underligt att så lite forskning verkar göras på manlig infertilitet. Eller så märks det lite av den forskningen.
SvaraRaderaÖnskar er en fin resa (och kan rekommendera en Facebookvila - gör mig gott fastän jag brukar stå ut med smörigheterna).