Om en lagom förväntan

Jag har inga jättestora förväntningar på helgen i stort, bara sådär lagom.
Det är förmodligen det som kommer att göra denna helg till en helt otrolig helg:)
att vara nära de närmaste är liksom att fylla på det där förrådet som ofta gapar tomt när man måste sörja över det som aldrig blir.
För det är viktigt, att låta sorgen komma fram då och då.
Men bara låta den titta fram, i små mängder så förrådet kan fyllas med glädje och hopp.
För det behöver man minsann också.

I helgen ska jag alltså fylla på förråd.
Mitt eget.
Det allra viktigaste.

Kraaaam på er alla fina kämpare därute!

Jag fyller lite åt er som inte orkar göra det själva:)