Sådär ett dygn tog det för mig att smälta allt kring kompisens graviditet.
Och självklart känner jag mig lika löjlig som jag alltid gör när jag får ett psykbryt av denna kaliber.
Denna gång kunde jag trots allt ändå klappa mig själv på axeln lite och påminna mig om att det faktiskt bara är via min PRIVATA blogg jag skrivit ett ont ord, absolut inte offentligt så hon kommer att läsa mina tankar kring allt. DET känns skönt, för självklart kommer jag att gratulera henne när vi pratas vid och självklart tycker jag om henne.
Som ni alla vet så är det oftast frustrationen som tar över, är så less på att alltid måsta känna sig underlägsen och värdelös så fort det börjar pratas barn. Vi har iallafall bestämt mannen och jag att ligga lite lågt med berättandet denna gång, vi vill bara att vi själva och några enstaka runt i kring vet exakt när det är dags.
Jag är fortfarande inne på att berätta för min chef vad som komma skall, trots att jag har provanställning.
Hur skulle ni ha gjort? Jag känner mig inte heller bekväm med att ljuga om de dagar jag måste vara ledig för att i bästa fall meddela efter runt jul att jag är gravid (om nu det bästa skulle inträffa). Det skulle kännas jättedumt för det känns som om min chef är så pass intelligent att han kan lägga ihop två och två en sån gång.... Vad tycker ni??
Nu är det dock nya tag med mig själv och i samma stund som solen började lysa på eftermiddagen steg också mitt humör med många procent, jag gläds med er som just nu ruvar och är glad att vi i norrland tajmar våra äggplock så nära, det kommer att bli massor att avhandla på bloggträffen=)
Snart kommer en vän sedan länge som jag inte träffat på ett tag nu, hon är också en del av mitt gamla gymnasiegäng och känner min andra gravida kompis väldigt väl, jag vet att hon förstår mig och vi brukar ha givande samtal hon och jag.
Hoppas ni får en fin söndag kväll
Det kommer jag att ha med kinamat, sol och trevligt umgänge.
Kramar till er
Hej på dej!
SvaraRaderaJag känner så väl igen mej i det du skriver.
Jag är en 27åring som lever tillsammans med min kille, pojkvän.. fan va töntigt det låter, BLIVANDE MAN.. ha ha.. och vi har nu påbörjat vår resa med bebisfixet. Äter just nu Provera och startar med Pergotime när mensen kommer. Första gången. Spännande.
Jaja, ville bara förklara vem jag var.
Det jag ville säga är att jag känner så väl igen mej ang. frustration, ångest, ledsamhet kring när vänner blir gravida.
Det är skittufft att sitta bredvid och lyssna på "oj så jobbigt det är med magen och guud vad jag får sova lite nu när lillan ska ha mat heeeeeela natten o.s.v."
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA gnäll då!
Jag har massor med vänner som ploppar ut kids genom muffen som på löpande band samtidigt som de frågar: När ska ni ha?
Tur man har bloggar m.m. att känna samhörighet med, för dem "vanlig" kan inte förstå hur det är att ha en kropp som inte vill.
Kram på dej!
Du har helt rätt man blir less på sånt=) Ändå älskar jag att mysa med mina syskon och vänners barn, de är det finaste jag har....
SvaraRaderaSen har jag faktiskt aktivt valt bort vissa människor, jag umgås med dem som bryr sig om mig och som får mig att må bra, de som jag vet ställer upp till 100% precis som jag finns till hands för dem.
Men självklart är bloggen en fantastisk ventil!!
Jag har ju fått fina vänner härigenom med!!!
Välkommen hit iallafall=)
kram kram
Ang. din chef så tror jag på att ärlighet varar längst. För vad spelar det för roll om han vet att ni försöker kontra att han inte vet att ni försöker och meddelar runt jul om en graviditet. Det blir ju liksom samma-lika. Graviditet runt jul i vilket fall. Ja, det håller vi alla tummar för! Nä, en bra chef förstår att familjen är viktigast för att fungera bra i sitt yrkesliv, det hävdar jag benhårt. Kram Kix
SvaraRaderaTack Kix jag tycker likadant som du=) Skönt att få lite feedback på det bara!! Kram!
SvaraRaderaJag skulle ha berättat för chefen. När jag talade med min chef om vår situation var hon jätteförstående trots att jag inte alls trott att hon skulle vara det. Det är så känsligt för alla det här med barn och familj så jag tror att de flesta reagerar med medkänsla. Dessutom kommer du att kunna släppa en stor börda när jobbet vet vad som gäller.
SvaraRaderaKramar!!