söndag 14 augusti 2011

Om blandande känslor

Tycker mig själv vara en rätt så odramatisk människa...Inte så ofta jag tappar fattningen och inte heller låter jag så mycket tynga ner mig. Men ibland sker saker inom en som inte går att sätta fingret på.

Jag HATAR bara när människor ska tassa på tå runt i kring en och vara rädd för att säga fel saker, när de tar sån hänsyn att jag tillslut hamnar utanför. Det är iallafall så känslan blir när man vet att de konstant aktar sina ord och alltför glada känslor. Jag vill känna allt, ibland behöver jag bara lite mer tid än andra.

För trots att vi försöker vara positiva sliter all denna oro och resa på oss båda två på olika sätt, det sliter på oss tillsammans, vi måste jobba dubbelt så hårt för att inte glida ifrån varandra.
Ändå vet jag att vi kommer att gå ur detta starkare än någonsin förut, tillsammans och tacksamma för livet.
Även om det är en bit kvar innan vi kan checka ut ur IVF-cirkusen.




8 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Fy, vet så väl hur det känns. Vi är ju trots allt bara människor.

    Många kramar!

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig i det du skriver.

    SvaraRadera
  4. Tack fina ni för att ni låter mig känna och vara den jag är=)

    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  5. Känner också igen mig så väl. Det är bortom orättvisa att vi måste gå igenom detta men du har helt rätt i att ni kommer att komma ur cirkusen starkare än någonsin. Nu laddar vi för flera graviditeter med hjälp av Falun i höst!
    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Oj vad jag känner igen mig. Nummer två är jättejobbigt att hantera och jag blir så besviken på mig själv att jag får de känslorna.
    Jättesvår känsla, men om det är till någon tröst är du iaf inte ensam.

    Kram

    SvaraRadera