Har träffat en fin fin människa ikväll, en vän som jag inte sett på länge.
En vän som kämpat länge, envist och gått igenom bland det värsta som kan tänkas...
Ändå fortsätter hon att kämpa, envist och alldeles fantastiskt innerligt.
Och jag vill bara buga och klappa i händerna för hennes mod och vilja.
Hon ska få uppfostra minst ett barn.
Jag med.
Vi vet bara inte riktigt när.
Hoppas ni har det bra alla godingar därute.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar