söndag 3 april 2011

Ett ögonblick och världen står stilla

Jag har saknat dig många dagar
Så när jag äntligen kliver in genom dörren hemma hos dig är din röst det första jag hör
Så kikar du nyfiket fram bakom hörnet
Ler lite snett
Och kommer emot mig med uppsträckta armar
Jag lyfter upp dig i famnen och andas in din doft
Du lägger din kind emot min och ger mig en blöt puss på munnen
Vi skrattar och leker
Dansar och sjunger
Till slut blir dina ögonlock tunga
Kinderna rosiga och vi byter om till pyjamas
Du hämtar din snutte och tutte och kryper upp i min famn
Vi sitter under filten, du i mitt knä
Du äter välling jag snusar lätt på ditt huvud
Din hand håller om min hand
Jag stryker med handen över din panna
Vi andas i samma andetag
Det är denna stunden jag vill bevara för evigt
Alla dessa stunder
Med dig nära
Då mitt hjärta nästan sprängs av kärlek
Och jag önskar för allt livet är värt att jag en dag kan ge dig en liten kusin
Som jag kan älska lika högt som jag älskar dig

3 kommentarer:

  1. Herregud vad fint skrivet! Precis sådär känns det när jag får sitta och mata min fina systerson. Du fångade verkligen kärnan i den fantastiska stunden <3
    Klart du får ge honom/henne en kusin snart. Kram!

    SvaraRadera
  2. Så fint skrivet!

    Jag hamnade här o läste om ert avbrutna försök. Vi hade ett liknande i förra veckan, vårt första försök, allt hade sett så bra ut längs vägen. De fock ut åtta ägg. Fem befruktades men när vi kom för ET fick vi veta att ibget utvecklat sig så att det var lönt att sätta tillbaka. Bara tre celler,o även i övrigt dålig kvalitet. Det kändes som om besvikelsen verkligen krossade våra.hjärtan. Fick inget riktigt svar på hur vanligt detta är, och vad det säger om ens chanser! Fick ni någon sådan info? Lycka till framöver... Kram A

    SvaraRadera
  3. Åh, herregud vad fint. Jag gråter som en idiot här. Precis sådär känner jag också när jag är med min systerson. Han är förvisso bara (snart) fem månader gammal, men oj vad jag känner igen mig!

    SvaraRadera