Lugnare söndag och bloggträff!

En betydligt lugnare kväll nu än igår så här kommer lilla storyn:

Jag hade pliktskyldigt ställt klockan på 20.00 för att kunna ta min ovitrellespruta. Det som händer är följande: jag är så sjukt inställd på att dra ner skjutdelen på sprutan så det inte blir luft i så jag tänker inte på att denna spruta fungerar inte likadant som menopursprutorna, dvs de har ingen spärr... Det fröken gör då är att jag drar och hinner inte regagera förrän den sugs ut och allt plopp säger det så är sprutan i två delar och allt innehåll är på golvet.

Jag skriker på min man som kommer rusandes och ser paniken i mina ögon och tårarna som lille-skutt-sprutar när jag säger att jag sabbat hela detta försök. Lugn som han är pratar han sakta och säger att vi löser det, jag ringer gyn-akuten, varpå han stegar iväg och jag känner att hysterin är nära i antågande.

Medan han ringer kastar vi oss in i bilen, lämnar gästerna vi hade hemma( hans bror med familj och hans kusin med fru) och säger att vi måste jaga en spruta som är viktig. Vi kör till sjukhuset, sitter utanför och inväntar gyns samtal om huruvida de kan tänkas ha en spruta på sjukhuset.
De ringer 5 minuter efter att vi anlänt til sjukhuset och meddelar att ingen spruta finns där, det är så att säga kört.

Jag grinar lite till, han kläcker idén att ringa TF i Härnösand. Visst tänker jag inget att förlora varpå vi letar upp honom på hitta.se och mannen ringer, ursäktar sig och förklarar läget. TF erbjuder sig genast att åka ner på kliniken 5 minuter bort och kolla om det finns någon spruta där, vi far iväg mot Härnösand  och tio minuter senare ringer TF och meddelar att han hittat en och att vi är välkomna upp till hans bostad så möter han oss där. Piiinsamt men nu finns verkligen ingen återvändo och jag skulle just nu gå över lik för denna spruta. När vi kommer upp dit bjuder han oss in i hallen där min kära spruta väntar och medan jag kör in den i magen 1 1/2 timme försent pratar han vidare om att detta har hänt förut.

Eller hur.

Vi tackar och bockar och ber tusen gånger om ursäkt igen innan vi traskar ut mot bilen med betydligt lättare steg än innan. Nu får vi iallafall en ärlig chans. Tack för det TF, du är faktiskt Guld värd!


Åter till dagens bravader:

BLOGGTRÄFF!
Hade visserligen förväntat mig en trevlig stund men inte så trevligt som vi hade!!! Stort tack till:
Kix, EVL, EnMammaWannabe, CeciliaSummerar och Amanda Bergklint + kompis för en fantstiskt härlig stund. Det är helt otroligt hur 6 människor som aldrig träffats nästan kan ha så mycket att prata om, det var faschinerande att känna en sådan samhörighet, det värmde ända in i själen. Jag hoppas allt jag kan att ni fina människor snart får era drömmars barn och att vi kan hitta fler tillfällen att umgås och dela med oss av visdomar, för nog sitter ni inne på en massa själagoda ting alltid!!!!

Tack också Kix oh EVL som ordnade hela träffen och den goda lunchen!!!

Nu är det dags för sova, är trött hängig och måste komma lite mer i form för ÄP imorgon, ikväll blir det övernattning på patienthotellet.

Kram på er!!!