Tankarna maler i mitt huvud, känner att jag borde vara glad att saker och ting rör på sig, att vi snart får vara igång igen, men så mycket att ha hänsyn till denna gång...
Gick runt i min egen värld idag på jobbet, trots att det är svårt.
Kände en liten hand i min och rösten hos en liten pojke som viskade att jag var världens bästa fröken.
Hjärtat tar ett litet skutt varje gång de små intima stunderna sker, en stund efter kommer en lite äldre flicka och frågar om detta är mitt riktiga jobb nu.
-Ja, svarade jag det är mitt riktiga jobb.
-För alltid? frågade hon.
-Nej det tror jag inte, sa jag. Kanske bara tills efter sommaren.
-Åh, sa hon och tittade länge på mig, jag vill att du ska vara här för alltid.
Jo det önskar jag med, men livet blir sällan som man tänkt sig.
Ikväll myser vi bara hemma, ska kika lite på tv:n senare, nu försöka planera lite bröllop...
Det börjar så smått närma sig....
Kram fina ni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar