Jag är ju en hoppfull person.
Som har lärt mig att det inte lönar sig att se saker från den negativa sidan och bara måla fan på väggen.
Tro mig jag har VERKLIGEN lärt mig det!
Trots det kan jag inte tänka mig in i känslan att jag skulle kunna bli gravid under detta IVF.
Jag har på något sätt slagit ifrån mig tankar om graviditet och bebis, det känns för surrealistiskt och overkligt. Kanske är det mitt undermedvetna som vill skydda mig från jobbiga tankar och sorg när saker inte går som det är tänkt. Ändå vet jag att jag förmodligen kommer att få hjärtat lite krossat om jag inser att det inte gick vägen.
Som så många av er skriver det är en sån svår balansgång och en sån knepig resa att göra, ni är mig ofta närmare i tankarna under dagarna än de jag har verkligt framför mig.
De blir bara suddiga bilder när jag ser er framför mig och lever mig in i era resor.
De är ju mina nästan lika mycket.
Äsch lite hopp är nog värt att ha, imorgon ska jag kanske köpa mig en liten maskot, om inte annat bara för att fokusera på något framför mig=)
Kram och natti!!!!
Känner igen det där med att det är svårt att föreställa sig att man ska bli gravid, hur det kommer att kännas osv. Men om jag tänker efter så kunde jag inte riktigt det innan vi började försöka heller. Man bara antog att man blir det helt plötsligt och sen får man ta det som det kommer.
SvaraRaderaNär jag har svårt att se mig själv som gravid brukar jag tänka på hur det var när jag var liten. Jag såg min mamma köra bil och kunde absolut inte föreställa mig att jag en gång skulle kunna ta körkort och köra omkring i bilen själv. Sen en dag satt jag bara där bakom ratten och det kändes så rätt och det funkade. Det kanske är en konstig koppling *bilskämt* att göra mellan bilkörning och graviditet men det jag vill säga är detta:
Man kan inte veta vad som kommer och hur det kommer att vara. Helt plötsligt är man bara där och det kommer att kännas helt rätt. Sen efter ett tag vet man inget annat. Då är det självklart att man skulle lyckas och få bli gravid.
Kul att det såg så bra ut på blodprovet och att du får fortsätta spruta. Nu närmar det sig :)
Kram!
Ps, fick du mitt mejl?
ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Känner igen dina tankar.. Balansgång och berg-och dalbana. Men vi människor är starka, och orkar så mycket mer än vi tror.
SvaraRaderaDu är stark.
Och du kommer att gå ut ur den här resan som gravid, det är jag övertygad om!!
kram fina du.